PRESS

Metal Heart - 2005-07-10

Flertalet av Pub Anchors gäster vet säkert inte om det, men denna varma söndagskväll i juli fick de höra varenda låt från The Grand Tricks kommande fullängdare, The Decadent Session. Bandet framförde nämligen vartenda spår – om än i annan ordning – ifrån skivan och det gjorde de med all heder.
Tyvärr tycktes merparten av publiken vara mer upptagen av att dricka alkohol och snacka skit än att lyssna till den högkvalitativa hårdrock som Linköpingskvintetten levererade från scenen. Detta är beklagligt och än sorgligare var det att se hur folksamlingen hellre engagerade sig i en medioker karaoke-cirkus än att lyssna på ett band som verkligen lirar alldeles utmärkt och bjuder på en fin, variationsrik hårdrocksgryta med klara 70-talsinfluenser.

Hade The Grand Tricks platta hunnit komma ut så att folk hade hört den innan, eller om bandet hade hunnit göra sig ett större namn i förväg, hade publiken säkert reagerat annorlunda. Visst var där några som headbangade och röjde framför scenen och visst stod en del människor vid baren och lyssnade också, men The Grand Trick förtjänar bättre än så, trots att det var söndag kväll. Mycket bättre.
Möjligtvis är det så att The Grand Tricks musik måste höras några gånger innan de flesta kan ta den till sig. Den är inte så mainstream att samtliga låtar sätter sig direkt, även om vissa, som ”Never felt so good” och ”Dog on a leech” har hit-karaktär. Kanske är det också så att en äldre publik kommer att uppskatta The Grand Trick mer än vad de yngre gör. Det är ju trots allt 70-talsgrooven som dominerar bandets sound och musiken är inte förutsägbar som så mycket annan metal/hårdrock av idag är.

The Grand Trick inledde starkt med ”Without anything within” och ”Long way from home”. Därefter kom en fin version av “Black hills”, följd av en känslostark “Never felt so good” och “Late morning daze”. Gitarristen Stefan Johansson på vänsterkanten, sångaren Johan Dahnberg och trummisen Daniel Larsson ger intryck av att ha störst scenvana och både Johansson och Dahnberg arbetar utåtriktat för att få igång publiken, medan Larsson driver musiken framåt. Basisten Jonas Malmqvist håller sig i bakgrunden och koncentrerar sig på sina fräcka basgångar och den killen kan verkligen lira! Michael Karlsson har en avspänd scenstil, men märks inte så tydligt, då han håller sig lite vid sidan av. Hans musikalitet är dock oantastlig och på en större scen är han kanske mer visuellt framträdande.

”The follower” och ”The Grand Trick” följdes sedan av ”Dog on a leech” där sången låter elakare på skiva än vad den gjorde från scenen. Tyvärr höll inte Dahnbergs röst riktigt fullt ut under hela giget. Någonstans i mitten kom han in i en svacka kändes det som, men rösten tog sig och The Grand Trick avslutade med ”Rollercoaster ride”.

Giget på Pub Anchor denna kväll var bandets första live-framträdande i Stockholm och nästa gång de kommer hit lär skivan ha varit ute ett tag. Då förväntar jag mig ett helt annat publikmottagande. The Grand Trick har nämligen visat att de är minst lika bra live som i studio, och de är ytterst välkomna tillbaka.

Robert Ryttman - 8/10

<< Back