PRESS

Metal Heart - 2005-08-16

The Grand Trick – Om nya plattan, 70-tal och dekadans

Linköpingsbandet The Grand Trick fullängdsdebuterar vilken dag som helst på Record Heaven. Tidigare i somras spelade de på Pub Anchor i Stockholm. Före giget pratade killarna influenser, retrosound, snuskiga texter och Linköpings musikliv med Metal Heart.

Det är svettigt som i en bastu och trångt som i en garderob, men hårdrockare är vana att lida för sitt musikintresses skull. Så tillsammans med samtliga medlemmar i The Grand Trick, samt Metal Hearts utsände fotograf, trycker vi ihop oss i backstageutrymmet till Pub Anchor och snackar en stund, medan svetten dröp om ryggar och pannor.

Trummisen Daniel Larsson, basisten Jonas Malmqvist och gitarristen Michael Karlsson bildade The Grand Trick 2003. Strax därefter tillkom Stefan Johansson på gitarr samt en sångare som inte längre är med. Han ersattes av Johan Dahnberg som idag sjunger med gruppen. Bandet fick först distribution med Record Heaven via en demo.

- De var redan från början intresserade av att ge ut en eventuell fullängdare med oss. The Decadent Sessions har dragit ut på tiden. Plattan skulle ha varit klar för ungefär ett år sedan, så vi har nästan hunnit tröttna på den redan, berättar Daniel och skrattar.

Kontraktet bandet har för närvarande gäller enbart The Decadent Sessions. Därefter får bolag och band se vad som händer. Att The Grand Trick satsade på ett 70-talssound var medvetet från början.
- 70-talsstuket var något som vi på varsitt håll velat spela en längre tid. Så när vi träffades kom vi överens om att det är 70-talsinfluerad hårdrock som gäller, berättar Michael.

De musikaliska influenserna är många inom bandet, men vad samtliga bandmedlemmar har gemensamt är en faiblesse för storheter som Deep Purple och Led Zeppelin.

- Men vi lyssnar på normal musik också, som Emperor och Immortal, skämtar Michael.
Andra grupper som nämns lite mer seriöst är Tool, Slade, Kiss, Phil Lynott, Ramones, Helloween, Fläsket Brinner, November, Beatles, Kebenekaise och Alice Cooper.

Levande Linköpingsscen
Bandmedlemmarna kan i dagsläget inte leva på sin musik, trots att några av grabbarna även har andra grupper vid sidan om.

- Vi lever för musiken istället, inflikar Daniel och Michael håller med.
För att klara sig ekonomiskt jobbar Johan på museum och extraknäcker som discjockey, Daniel jobbar på kundtjänst hos Dagens Nyheter, Michael är gitarrlärare, Jonas knegar som fritidsledare och Stefan är tatuerade.
- Det är hårdrock, det också, säger Stefan och skrattar.
Killarna är överens om att Linköpings hårdrocksscen är ytterst levande och fungerar bra.
- Det är en tacksam stad att lira hårdrock i, menar Daniel.
- Samtidigt är det en jävla inavel. Kanske finns där trettio personer som lirar i hundra band ungefär, säger Stefan.
- Å andra sidan är det mycket folk som engagerar sig och kommer och lyssnar, säger Michael och får medhåll av de övriga.
Johan som kommer från Falkenberg menar att det är fett med band, även i hans hemstad, men han är förbannad över att de flesta klubbar lagt ner under det senaste halvåret.
- Det fanns fem scener och plötsligt stängdes samtliga. Men vi hann lira ett par gigs där i våras innan det hände. Två av klubbarna byggdes om till lägenheter, en privatklubb slog igen helt och någon förvandlades till restaurang. Det är tragiskt men vi får missionera mer, säger Johan besviket.
Trots att inte The Decadent Sessions kommit ut, när jag snackade med bandet, så har The Grand Trick redan börjat skriva material till uppföljaren. Något utgivningsdatum för andra albumet finns inte ännu, men Delirium är än så länge arbetsnamnet på skapelsen.
- De nya låtarna kommer både bli längre och kortare än på The Decadent Sessions. Några spår blir bortåt tio minuter långa och andra kommer få mer singellängd som det verkar nu, berättar Michael.
De två långa låtarna är tänkta att bli mer episka och Led Zeppelin omnämns i sammanhanget. Om Record Heaven kommer att ge ut den plattan också, vet inte bandet för närvarande.
- Record Heaven känns som ett seriöst bolag när det gäller den här typen av musik. De som arbetar där verkar vara riktiga eldsjälar och Record Heaven har väldigt bra distribution, vilket är viktigt, säger Daniel.

Att låta 70-tal på 2000-talet
Vi kommer in på svårigheterna med att låta gammalt i nuet.
- Det som är svårast med att låta 70-tal idag är att all utrustning är för bra. Man måste ha gamla grejer för att låta genuin. Det är svårt att få gitarrstärkarna att låta gammalt, som jag upplever det alla fall. I praktiken ska man egentligen spela dödsriff, men med rätt ljud så att det låter 70-tal ändå. Det handlar mycket om inställningen till musiken, skrattar Michael.
- Sedan var det ju tre decennier sedan 70-talet och man har så mycket annat i skallen. Oavsett om man vill eller inte, så kommer moderna influenser in. Dessutom fanns det en jävla massa skit på 70-talet också och det vill man inte upprepa en gång till, menar Johan.
- Man måste sno rätt och det kan vara svårt, konstaterar Jonas.
Studiomässigt menar bandet däremot att det är enkelt att få till retrosoundet, med hjälp av de datorer och andra hjälpmedel som finns idag.
- På den tiden spelade ju många in i korridorer och stora hus. Det är atmosfären och ekot som gör själva soundet. I en inbakad studio blir ljudet rätt torrt, säger Michael.
The Grand Trick själva har kombinerat gammaldags inspelningsvarianter med nytt ”fusk”, som Michael uttrycker saken. Linköpingsstudion som The Decadent Sessions spelades in i var från början en stor lagerlokal så där fanns gott om utrymme.
- Ljudet blev ganska ruttet och surt. Det är ju så det ska vara, skrattar Johan.

Genuint retroband i nutid
Vad hade 70-talets hårdrocksband som dagens band inte har?
- Sväng. Och de var inte låsta som dagens hårdrocksband är inom vissa ramar och regler. Då fanns ju inte hårdrock, utan den skapades där och då, vilket innebar att den tidens band kunde göra vad som helst, bara det lät tufft. Allt som behövdes var långt hår, skrik och hög volym. För oss handlar det inte om att kopiera. Vi försöker inte låta som Black Sabbath, Led Zeppelin eller Nazareth. Vi försöker göra något nytt av det och bli som ett genuint 70-talsband fast det är nutid, säger Michael.
Varför tror ni att så många börjar lira 70-talsinfluerad hårdrock nu för tiden?
- Det finns ju två alternativ. Antingen spelar man den musik man gillar och som man hör, eller så spelar man den musik man gillar som man saknar, säger Johan.
- Det är ju inte särskilt originellt att köra 70-talsrock nu. Vill man vara originell idag ska man starta ett neometalband, för det hatar folk som pesten. Skulle vara kul att starta ett sådant band, bara för att reta upp folk, skämtar Jonas.
Hur kom ni på namnet The Grand Trick?
- Vi hette Fireball från början, men var inte nöjda med det. Sedan fick vi veta att något annat tramsband hette så. Därefter fastnade vi för Grand Master Trick på grund av någon Grand Funk Railroad-influens, men så kom vi på att det låter för mycket som raparen Grand Master Flash, så i slutänden blev det The Grand Trick, berättar Michael.

Missnöjt snusk, porr och bakfyllor
Texterna skrivs av Jonas och Michael, men tanken är att Johan ska ta över den biten framöver.
- Våra nuvarande texter handlar mycket om snusk, porr och bakfyllor. Mycket missnöjt snusk och dekadans. Men det viktiga är att det låter bra, inte vad det handlar om, säger Michael.
- Det är absolut inga politiska texter. Ibland blir det sånt man inte fattar innebörden av själv när man skriver det, men det låter fränt och i efterhand kommer man på vad man vill berätta. Men jag är absolut ingen textförfattare, trots att jag skriver texterna, säger Jonas.
- Det är som att säga att en basgång har en mening, men så är det inte och texten är inte den viktigaste biten i låten heller. Det är alla bitarna tillsammans som gör helheten. Beatles hör ju till de band som har de absolut sämsta texterna i världen egentligen. Men det blir underbart ändå. När jag sjunger texterna får jag lägga in en personlig betydelse i dem, menar Johan.
- Alla våra texter är inte nonsens heller. ”Black hills” innehåller till exempel tre små berättelser, berättar Stefan.
- Jag har inte skrivit några texter för The Grand Trick ännu, men jag har skrivit för många andra och man behöver inte veta vad de handlar om. Skriver man bara det som dyker upp i skallen så har det ju en betydelse ändå. Sedan är det bara att lista ut vad man själv tycker att den betydelsen innebär. Och publiken får göra detsamma. Så även om jag framför andras texter blir jag ju Frank Sinatra i alla fall och det är skitbra, skrattar Johan.

Europaturné nu och festivaler nästa sommar
Vad The Grand Trick har på gång framöver, förutom skivsläppet, är en mindre Europa-turné. Bandet kommer att besöka främst Tyskland, men kanske blir det en sväng till Holland och något land ytterligare.
- Tanken är att det ska bli åtminstone åtta, nio spelningar, men det gäller att få det att funka och få flyt, så man inte måste sitta och hänga en massa dagar däremellan, säger Stefan.
Nästa sommar hoppas gruppen att en massa arrangörer ska ha hört plattan och att ett flertal festivalspelningar blir verklighet. Eventuellt har de då också fått ut sin andra platta. Tills dess vill The Grand Trick bara spela live så mycket som möjligt.

- Robert Ryttman

<< Back